Som om jag aldrig varit borta
söndag, 16. maj 2010Ja, nu är man tillbaka i dom gamla vanliga gängorna igen. Jobb, jobb, jobb och så lite familjeliv. Rikard är hemma med dottern nu och jag tror att han tycker att det är ganska skönt. Jag fick en rivstart på jobbet, sex dagar och åttio timmar första veckan. Så nu känns det som sagt som att man aldrig varit hemma det där året, både på gott och ont… På jobbet sker just nu en STOR omorganisation, så till hösten vet jag inte var jag kommer att jobba eller med vad. Jag vet bara att nya tjänster kommer att utlysas och restaurangchefsrollen som den är idag kommer att försvinna och vi kommer att få söka om nya/gamla tjänster. Just nu håller dom på att tillsätta nivån ovanför mig, inget vet nånting i nuläget känns det som. Jag har på allvar börjat se mig om efter alternativ utanför företaget eftersom jag inte vad som kommer att erbjudas. Tvivlar starkt på att jag kommer att vara kvar där jag är idag med samma arbetsuppgifter osv. Det värsta är att det inte finns så värst mycket jobb att söka just nu, kan mycket väl tänka mig att göra något helt annat också.
Amanda har blivit så himla stor nu, förutom viktmässigt där hon inte rört sig de senaste månaderna, så hon börjar bli lite tunn nu. Rikard ska till läkaren med henne på tisdag för en noggrannare koll. Det konstiga är att hon äter som fasen om dagarna så jag börjar undra vart allt tar vägen och om det är något fel… Ja, vi får se. Samuel är tillbaka i dagislivet igen och han hade nog saknat kompisarna.
Idag tog jag fram min cykel och imorgon ska det börjas cyklas till jobbet. Har varit så förbaskat trött sen jag började jobba så jag har inte förmått att ta mig till gymet så cykling blir perfekt. Denna vecka ska jag ta och orka ett par pass på gymet hade jag tänkt i alla fall. Imorgon har vi familjedag på dagis, lite städning, barnsång och korv med bröd och så det där sociala med andra föräldrar såklart.